"Nu e de jul här i vårt skjul.."

Jaa, nu är det snart jul. Till och med jag som inte har någon tidsuppfattning över huvud taget har fattat det nu.
Mestadels beror det nog på att jag har fått tre julkort och tre(lr2) julklappar redan. (Här måste jag bara nämna att det första julkortet fick jag redan i november..)

Anyway.

Var på Blodcentralen här om dagen. Hmm, igår? Som sagt, tidsuppfattning lika med noll. Per var iaf där, något mesig men otroligt bra på vad han gör. Men tror ni att  jag fick honom? Nej. Ist fick jag centralens nya wise-ass Börje som inte kunde hitta något blodkärl.. Känns ju bra att han förflyttades till Blodcentralen då.. Men efter lite assistance från Per så kom han igång iaf. När Per var över och hjälpte till så fick han syn på en av mina tatueringar och kände genast igen den som vad han kallade "ett egyptiskt öga." Varpå wise-ass-Börje tyckte att jag skulle tatuera något precis över blodkärlet dom hittade, så att det skulle gå fortare nästa gång. Om dom hade utbildat sina folk så hade han ju vetat att om jag hade gjort en tatuering hade jag troligtvis inte kommit nästa gång. Troligtvis. Det kan ju även hända att jag helt glömmer bort vad jag har gjort sen sist.. It has been known to happen.

Känns som om att jag skulle kunna jobba som blodgivare på heltid. Gratis fika och presenter varje dag. Lite dåligt betalt annars bara.. Men man får ju iaf milersättning..

Over and out.

Så man överlevde en helg i Skåne då.
Bevisligen =)

Hur härligt är det inte att sitta en fredagkväll och spela kort och röka vattenpipa? Lite svårt att hitta sällskap som är positivt inställda till det här uppe i Småland, får väl lägga en patiens lr låtsas att jag är schizofren..  Det går nog.
Blev inget besök på ScienceFiction-bokhandeln denna gång eftersom varan jag skulle ha hade utgått ur sortimentet. Var väl inte hela världen då det inte var något jag skulle köpa till mig sj utan det var tänkt som en födelsedagspresent och you can´t miss what you never had lr vad det nu är man säger.

På lördagen var det iaf dags för den första festen i AnnSofi och Johns lägenhet, verkligen på tiden eftersom dom bott där sedan i mars..

Johns bror kom dit tillsammans med sin flickvän/sambo/fästmö/fru?? Hm, vad vet jag.. Trevliga människor iaf, synd bara att dom (precis som AnnSofi och John) är helt inne i konstiga fritidssysselsättningar såsom SingStar och GuitarHero. Lyckligtvis så klarade jag av den nästintill omöjliga uppgiften att hålla mig borta från sagda aktiviteter och därmed undvika att göra bort mig första gången jag träffade dom. Istället (lr också, för alla andra) så spelade vi Roulette. Alltså inte den ryska versionen som kan ha lite mer otrevliga konsekvenser.. utan självklart DrinkRoulette, lr vad det nu heter, vad vet jag. Går iaf ut på att man snurrar en liten sifferplatta och en kula för att komma fram till ett nummer och en färg, precis som på kasinona. Nummerna och färgerna är sedan kopplade till olika snapsglas med olika innehåll. Har man otur (tur?) så kan man rätt så fort få rätt så mycket att dricka..

Men så var det inte i mitt fall. Fick dricka 2ggr, båda gångerna var det cider lr alkoläsk lr vad de nu va. Medan Therese (Terese?) fick glas efter glas innehållande vodka och Jägermeister.. Slutade med att hon hade druckit ungefär hälften, medan resten av oss delat på det återstående. ;)

Sedan, efter lite mer musikaliska sysselsättningar som jag höll mig borta ifrån så kom någon på idén att gå hem till killarnas mamma och hämta något mer spel som jag kunde hålla mig borta ifrån. Och promenad blev det, både dit och tillbaka, men inte fick vi med oss något spel inte.. Inte för att det hade gjort någon skillnad då ett flertal däckade när vi kom hem iaf.. All in all, en lyckad kväll ;P

Det bästa var utan tvekan ett samtal som utspelade sig när John och Andreas spelade SingStar. AnnSofi skulle av någon anledning hälla popcorn i min mun, men tack vare promillehalten lr kanske bara på pin kiv så hällde hon istället allt i min urringning.. Varpå hon upplyser alla om att jag har "saltade tuttar." Då svarar hennes sambo "Och jag har sockrade.." Hade roligt åt det väldigt länge innan vi alla erkände att vi egentligen hade hört att det inte alls var det han sade. Men ibland har man helt enkelt roligare om man hör fel. Jag borde veta..

Jag hör som jag vill.
I min värld.
Jag trivs här. 

Biljetterna är bokade, betalda, uthämtade, borttappade, upphittade, undanlagda och framplockade. Om lite mer än en timme kliver jag på tåget. Se upp, Skåne, här kommer jag..

Visst älskar man sin släkt, eller iaf delar av den. Det finns ju dom där som man skulle kunna klara av att inte vara släkt med. Dom där som itne ens verkar känna igen en om man råkar möta varandra ute någonstans. Jag känner givetvis igen dom, men undviker mer än gärna att hälsa när jag ser att dom sneglar mot mig och sedan låtsas som ingenting. Kanske försöker dom komma på vart dom har sett mig förut eller så vet dom precis vem jag är men vill inte prata med mig. Vad vet jag.

Iaf. Det finns dom som jag älskar utan förbehåll. Detta har jag verkligen insett nu på sista tiden då min favoritsläkting och en av dom absolut härligaste människorna i världen plötsligt inte tillhör min släkt längre. Han är aldrig där på kalasen och festerna. Visst kan jag umgås med resten av folket också, finns många jag trivs med. Men just den där samvaron mellan honom och mej är svår att hitta med någon annan. Jag har nu till slut även insett att jag inte kommer att träffa honom i jul, något som gör att julfirandet inte känns lika viktigt längre. För vem bryr sig egentligen om julklappar? Vem bryr sig om att en större religiös rörelse påstår att en viktig person föddes just då? Det är ju samvaron man bryr sig om, eller iaf jag. Att umgås med folk jag trivs tillsammans med.

Och så är det frågorna och komentarerna som hör ihop med att träffa folk. Frågorna har jag vant mig vid, även att jag tycker det är oerhört störande med allt tjat. Man kan ju endå försöka förstå att dom kanske är intressearde på riktigt, även om jag tvivlar på det. Men sen är det kommentarerna som följer på mina svar. Har man inget vettigt att säga kan man ju hålla det för sig själv.

Som när man säger att man inte har tänkt studera nu, men kanske senare. "Jaa, vänta inte för länge, det är inte bra." Vad är det som inte är bra med det? ska jag kasta mig in i en utbildning jag inte är säker på och sedan stå där med ett studielån och en utbildning till något jag inte vill arbeta med?

Och sedan det ständiga tjatet om körkortet. Det faktum att alla andra verkar vara besatta av mitt körkort gör att jag vill ha så lite som möjligt att göra med det. Håll tyst ist.

Sedan det värsta. Där man verkligen får reda på vad folk har för konstiga åsikter.Finns speciellt en som har en disskriminerande inställning. Jag pratar självklart om nör frågan om jag har pojkvän dyker upp. Ungefär var femte gång man svara nej så komemr det en tyst kommentar efter som det inte är meningen att någon annan ska höra. Ibland är det "Bara du inte kommer med någon sån där svart." Någon sån där svart vadå? Någon svarthårig? En svartrockare? Suck, den dagen alla kan inse att hudfärg inte spelar någon roll..
Förr i tiden var det även populärt att försöka avskräcka från folk med många piercingar lr tatueringar. Detta har tack och väl upphört nu när jag sj har 9 piercingar och 5 tatuerinagr.
Den nyaste jag har fått höra är "Bara du inte träffar en tjej" Tack för stödet, känns bra när folk kan vara förstående och öppensinnade.
Har en väldigt stark känsla av att den dagen jag träffar någon så kommer denne någon tyvärr itne vara god nog att presenteras för min släkt. Screw them then, their loss.

"Jag går ner i min källare.."

Ni vet den där låten som sjungs av nån gubbe med jätte djup röst? Inte? Nehe, men endå.

Har varit på inflyttningsfest i Saras källare i Färjestaden nu. Lr jaa, i Saras systers källare, där Sara nu är bosatt.

Praktiskt som man är tänkte man ju att när man ändå skulle in till Kalmar + Öland så kunde man ju passa på att shoppa lite på vägen. (Inhandlade årets första julklapp) Därför så kom vi nerifrån, från ÖB, när vi skulle hitta hem till Sara. Vilket visade sig vara lite förvirrande. Extra förvirrande eftersom dom hade byggt en ny väg som inte fanns med på min karta, och en annan väg var en fullt funktionell väg i min värld men bara var en cykelbana i verkligheten.

Det slutade med att jag frågade en tant som var ute med två hundar om vägen. "Så långt bort på den här vägen ni kommer och sen till höger." Jävla kärringjävel. Så vilse har jag inte varit sedan.. sedan.. Jag har aldrig varit så vilse. Ringde Sara och upplyste om vad alla vägar i närheten hette, men hon hade aldrig hört talas om dom.
Till slut hittar vi ut till en rondell som hon känner till. Efter att ha åkt åt fel håll i den så många gånger som möjligt så kommer vi till slut i närheten av rätt, vilket visar sig vara nästabn exakt samma ställe som vi var på innan tanten lurade iväg oss. Därifrån var det inte långt alls, och jag hade kunnat vara framme i tid om tanten hade pekat ut rätt väg från början..

Iaf. Kom fram till slut, jättefint hus.
Under itden som vi satt och snackade om ingenting så stog säsong 2 av Hipp Hipp på i bakgrunden. Har aldrig direkt sett på det men hittade snabbt min favoritinslag, "Djur i Hatt." Vilket inte är roligt alls egentligen. Det går ut på att dom visar en bild på (håll i er nu) Ett djur. I en hatt. Detta gör dom lite då och då emellan olika sketcher. Några exempel är "Häst i sydväst", "Ko i klapphatt", och "Sugga i sombrero."
Skrattade så jag höll på att kvävas.
Ibland är jag lättroad.

Jag har gjort en upptäckt.
Jag är ateist.
Så kan det gå.

Har länge levt i villfarelsen att jag är agnostiker.
"Agnosticismen brukar numera ofta användas som beteckning för uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma."
Vilket jag ju håller med om, man kan ju faktiskt inte bevisa något, men tanken på en gubbe bland molnen som skapar saker är ju skrattretande.

"Ateisten har ingen gudstro och förnekar existensen av en gud. Agnostikern har inte heller någon egentlig gudstro, men uttalar sig inte om guds existens, eftersom vi inte kan veta."

Alltså har varker agnostiker eller ateister någon gudstro, påstår dom nu. Vilket jag måste erkänna att jag inte har, men sen är det där med att uttala sig om det.. När jag tänker efter så är det ju så att så fort det nämns något om Jesus, gud, bibeln, paradiset lr whatever så komemr jag med höga protester och övertygande argument emot skiten.

Hmm, jag börjar misstänka en liten brist i min agnostikerverklighet..

Disskuterade ämnet med någon på ett foryum nånsyans som jag inte en skommer försöka att minnas namnet på. Han satte fingret rakt på den stora frågan, och menade att även om man inte kan veta (vilket ingen kan, inte ens påven) så har man ju alltid en åsikt. Alla tror ju antingen att gud finns lr att han inte finns. Självklart svarade jag att jag inte trodde att gud fanns, varpå jag fick svaret att jag "är ateist för helvete."

Där ser man.
Man lär sig nåt nytt varje dag.
Och jag som tyckte det lät så häftigt med agnostiker..

Fick för ett tag sedan för mig att jag skulle se Stolthet och Fördom, alltså nyinspelningen med Keira Knightley.  Efter det rullade det bara på och jag såg miniserien med samma namn från 95, sedan Northanger Abbey, Emma, Förnuft och Känsla, Becoming Jane och The Jane Austen Bookclub.  Efter den sistnämnda filmen begav jag mig självklart till biblioteket för att låna Stolthet och Fördom, men inte då, det kan ju vara onödigt att faktistk ha böcker inne när jag väl ska låna.. Första gången på flera år som jag väl lämnade min trygga tillvaro borta i hörnet mellan Rice och Tolkien.

Kollade på internet och kom fram till att dom faktiskt hade boken inne i Fliseryd, så ett par dagar senare när vi hälsade på hos mormor så hälsade jag även på hos Fliserydsbiblioteket. Tog mig 2sek att hitta boken i fråga, men fick sedan stanna så att min brorson kunde bläddre igenom ett par böcker om vikingar, varulvar och spöken som han hittade i en låda i barnrummet.

Anyway. Det jag vill komma fram till är att efter att ha läst Stolthet och Fördom upptäckte jag att det finns en fortsättning skriven av Emma Tennant (Möjligen släkt med David i den blå telefonkiosken?) Idag var jag än en gång borta på biblioteket här i Mönsterås och inlånade "Pemberley" som hon har kallat sin sk uppföljare. Började sedan leta efter en bok av Stephenie Meyer, som visade siog vara på barnavdelningen. Och nu måste jag avslöja något. Jag har hittat en ny favoritavdelning. Borta vid barnböckerna finns en hylla märkt "Fantasy" och inte långt därifrån finns det science fiction.. Här måste jag ju klargöra att långt ifrån alla dessa böcker är för barn. Det finns en del serier där som är så mäktiga och komplicerade att inte ens jag har orkat mig igenom dom.. Men av någon underlig anledning har alla böcker med drakar, magiker, vampyrer o dyl hamnat där borta, eftersom folk tror att ingen respektabel vuxen läser sådant. (Ok, inte alla, finns en del på vuxenavdelningen också, men ärligt talat, på barnavdelningen är det som om det vore julafton varje dag..)

Vill nu avsluta med att citera vad Karen Rosenthal från RJ Julia Booksellers har sagt om Stephenie Meyer-boken jag har lånat.
"Jag har inte läst en bok på länge som har så mycket sexuell spänning och isande skräck som Om Jag Kunde Drömma av Stephenie Meyer."
Vet inte om det är jag som är konstig, men i mina öron låter det inte som om denna bok hör hemma på barnavdelningen..
Whatever. Barnavdelning lr ej. Jag trivs där och det står jag för. Fantasy FTW.

Har varit inne för att ta blodprov på sjukhuset i Oskarshamn. Blodprovet skulle sedan skickas på vävnads- och HLA-typning på Karolinska sjukhuset i Huddinge. I papperna som jag fick hem tillsammans med provröret stog det att om jag var blodgivare skulle blodprovet helst tas på min blodcentral.
Ordentlig som man är ringer man ju o hör med blodcentralen, varpå man får svaret:"Jaa, det är bara att komma in, du behöver inte boka tid eller något."
Ett par dar senare kliver man in på blodcentralen med provrör och dokument i hand. "Jaså, det vet jag inget om.." säger tanten som är där och tittar lite förvirrat omkring för att se om någon annan i närheten har någon susning om vad jag pratar om..

Nehe. Fick ta och promenare bort till provtagningen. Där blir man insläppt direkt och det dröjer inte länge förrän frågan om jag är blodgivare kommer upp. Ja svarar jag, och då undrar honom jag brukar ge blod här (där) i Oskarshamm. Ja svarar jag igen och hon ser lite förvånad ut. Sedan ger hon sig iväg  bort till blodcentralen för att få en utskrift på min blodgrupp, blodvärde och whatever det är mer. Och så kommer blodgivarchefen bort till provtagningen och vill prata med mig (en liten tant som sder ut som Umbridge i Harry Potter). Alla verkar undra varför jag inte helt enkelt tog blodprovet borta på blodcentralen. Ärligt talat så undrar jag det också. Konstiga människor.

När sedan allt är färdigt så ska ju blodprivet som sagt var postas till Huddinge. Provtagarnissen kollar lite försynt på mig och undrar lite försiktigt om jag inte skulle kunna lägga det på lådan på vägen ner..

Lågbudgetsjukhus. NI har väl lådor för utgående post överallt, så ska man behöva posta sitt eget blodprov..

Nu vill jag bara tillägga, utan någon som helst anledning, att när jag kom ut från sjukhuset och stängde på mobilen fick jag ett sms från Sara som undrade om vinet hette Pepito..(Pepino) Det tyckte jag var roligt, sen gick jag till Maxi och köpte vitlök. Ibland är jag lättroad.

Alla vet ju hur det är med superlim i komedier. Någon råkar få lim på sig och fastnar sedan ordentligt i nästa sak han tar i.
Man skrattar men tänker samtidigt att det är helt jävla överdrivet, för man fastnar ju inte så fort och så hårt i verkligheten.

I beg to differ.

Köpte ett pussel på Tradera, självklart saknades det bitar. Skulle därför fixa nya, vilket innebär att man måste skicka blanketter till Italien där dom trycker pussel för Clementoni.  På en av dessa blanketter ska man limma fast streckkoden från pusselkartongen.
Eftersom jag inte orkade leta efter mitt limstift tänkte jag att jag kunde ta det nyinköpta superlimmet. Borde ju funka. Innan man kan använda det måste man öppna tuben på samma sätt som man gör med en kaviartub. Eftersom saxen låg i närheten efter att jag klippt ut streckkoden så tog jag den och tryckte ut ett hål i limtuben. Vilket resulterade i att det skvätte lim på allt som fanns i närheten.
Nu tänkte jag givetvis lägga ifrån mig saxen och torka bort limmet innan det torkade.
Trodde jag ja.
Det gick inte lägga ifrån sig den.
Jag hade väldigt effektivt limmat fast saxen i min hand. Jag lyckades dessutom limma fast blanketten i bordet och göra mitt hår till ett skatbo då jag försökte få bort limmet som fastnat där.
Vad jag däremot inte lyckades med var att limma fast streckkoden på blanketen. Den fastnade minsann inte hur mycket lim jag än använde. Det slutade med att jag (efter att jag hade skrapat bort blanketten från bordet) fick tejpa fast den.

Nästa gång jag ser någon limma fast sig själv i något på tv ska jag skratta lite extra och tänka tillbaka på hur jag fick slita bort saxen ur min hand med risken att förlora ett par fingrar på köpet.

Onsdagskväll igen.
"Lill-lördag"
Lr whatever dom vill kalla det.
Har fått hem nya saker till Shishan.
Mm, blåbär =) Och silverfärgat keramikhuvud. "Bling, bling" var det första min bror påpekade..
Har även införskaffat lite nya packningar då det varit lite dåligt med det på sistone..
Jace Everett i bakgrunden och en nyblandat drink. Nu ska här jävlar firas lill-lördag.
"Lill-lördag Light" får vi väl kalla det, eftersom chefen ringde förut och informerade om att det blir övertid på jobbet imorgon. Så med andra ord består drinken av två olika sorters juice med två flashiga drinkpinnar + physalis.
Jaja, det är väl tur att man är så lättroad ibland..

Oktober.
Igen.
Den kommer onekligen varje år..
 Månaden då det är dags att vaccinera två av vilddjuren. Minstingen vaccineras för sig själv i februari, utan minsta problem.
Men när det är två av dom, burar, bilen och främmande människor..

Ringde och hörde med Veterinärkliniken.
DropIn på tisdagar säger dom.
Drop in? Menar dom att jag ska sitta där med två hysteriska katter i ett rum tillsammans med andra djur och vänta på våran tur?
I think not.
Bad att få boka tid. Och det gick ju bra, fick komma samma dag. På något sätt kändes det inte redigt som om att receptsionisten trodde på att mina katter inte kunde sitta i ett väntrum. Tji fick hon när jag ett par timmar senare kliver in i entrén med en bur i varje hand innehållande något som låter som pantrar. Hon stirrar på mig och bryr sig inte ens om att fråga vem jag är. Onekligen känner hon igen mina vilddjur från beskrivningen i telefonen.
Tar bara ett par minuter så får vi ett rum och dom lugnar ner sig något när vi är i fred. Vårdaren kommer in och efter ett fruktlöst försök att få ut Lucipher ur transportburen får vi plocka isär den så att hon kan kolla på honom. Han verkar pigg och allting stämmer. Han får sin spruta och är glad över att bli instängd igen så att han slipper vidare kontakt med den elaka tanten.

Sedan kommer man till siamesen. Alla som har varit i kontakt med siameser vet att dom är lite egna av sig, men väldigt kärleksfulla och lojala. Mot deras ägare vill säga. Hon älskar mig över allt annat, men främmande människor är en annan sak.. Alla som har träffat henne tror att hon är en konstig och elak liten kisse, men det är hon aldrig i vanliga fall. Men det är inget vanligt fall när man är hos veterinären.. Direkt börjar hon fräsa och tänker inte alls komma ut ur buren. Alltså får man plocka isär hennes bur också.. Vårdaren gör ett försiktigt försök att klappa henne, låta henne lukta på hennes hand. Inte då. Min lilla Mirja börjar slå efter den intet ont anande vårdaren. Jag får hålla i min lilla älskling så att hon får sin spruta, men vidare hälsokoll kommer inte på fråga. "Jaa, hon verkar ju må bra.." säger den lilla djurvårdaren som inte vill ta i katten efter att hon har försökt bita henne ett par gånger.

Fick i alla fall mängdrabatt och nu är det ju ett helt år till nästa gång..

Har tre provbågar hemma nu, och folk i allmänhet verkar tycka att "Flash" passar mig bäst.. Har inte bestämt mig än, men det var ju faktiskt dom jag fastnade för innan jag ens hade beställt hem dom..
För att vara på den säkra sidan har jag beställt 4st till som jag inte har fått än.
We´ll see..

Bibblan idag då.
Vet inte varför, men när jag är där så går jag bara omkring i lite mindre än halva skönlitteratur-avdelningen.
Mellan Tolkiens samlade verk och den enda Anne Rice-boken på hela bygget.
Där trivs jag bäst.
Kanske att jag då och då förflyttar mig utt till "K" för att titta efter en Stephen King-bok åt mor.
Sedan går jag tillbaka till min trygga tillvaro i ena hörnet av biblioteket.
Problemet är att jag har kollat igenom alla böcker där ett antal gånger och vid det här laget läst de flesta som jag är intresserad av att läsa.
Ska man behöve ge sig ut på upptäcktsfärd för att få något nytt att läsa?
Kanske det.
Men inte den här gången.
Jag lånade Anne Rice-boken.

"Blaha har avvisat din förfrågan"

Nu vill jag bara förtydliga att det egentligen inte stog "blaha" utan något användarnamn.

Tydligen har någon på Bilddagboken idag avvisat mig som vän.
No problemas, för min del, eftersom jag inte har en aning om vem personen i fråga är och jag har definitivt aldrig lagt till henne som vän. Sanningen att säga så la hon till mig.

Innan dess hade jag bara personer jag känner IRL på min vännerlista, och ville egentligen att det skulle stanna så. Tog för givet att hon var en sån där som tycker det är häfftigt att ha så många som möjligt på sin lista. Jag accepterade och tänkte att det gör väl inget då.. Fats jag måste säga attd et var otroligt störande varje gång hon la in en ny bild och man trodde det fanns nått kul att titta på.

Men iaf.

Idag fick jag alltså beskedet att hon hade avvisat min förfrågan.
Hm..?
Visst, för all del, varför inte.
Good riddance.

Det tog mig två blonderingar och en blekning att bli blond igen, känns som det var en hel evighet sedan jag hade så här ljust hår. Det sorgliga är att precis efter att jag kostade på mitt hår denna förvandling så började jag längta tillbaka till mitt svarta hår igen.. Jaja, får väl vara blond ett tag nu iaf.

Fick för mig häromdagen att jag skulle rensa ur mina bokhyllor och göra mig av med saker jag inte behöver. Detta tunga beslut fattades efter många om och men då jag insåg att jag helt enkelt inte har plats med alla mina saker.

Av någon underlig anledning verkar alla i min närhet vara överrens om att jag äger alldeles för många saker.

Fick ihop förvånansvärt mycket skräp. Det är ofattbart hur mycket jag har samlat på mig genom åren. Slängde en kartong + 4 kassar med saker/skräp.

Jag blev själv förvånad av den mängd papper jag hade på lager i form av affischer och tidningsutklipp. Hittade säkert över hundra kändisaffischer i dubbel A4-storlek som aldrig hade varit uppsatta. Varför sparar man på sånt? Hmm.. Jag upphör aldrig att förvåna mig själv.
Sedan är det ju det 40talet affischer i 60x90cm-storlek som ligger i skåpet över garderoben också.. Hmm, måste se till att få tag i nån med samma intressena som jag som är i behov av lite finare väggar.

När jag sedan har rensat bort allt överflödigt och stolt ska berätta för mor hur mycket jag lyckades göra mig av med så svarar hon: "Det är ju bara för att du ska kunna köpa fler saker." Kanske d, so what? Nu har jag ju plats över, något måste jag ju fylla ut det med.

Jag är fast i en ond cirkel.

Man har ju hört alla prata om det överallt, endå var jag inte riktigt förberedd.
I morse såg jag min första 80-skylt. Eller i alla fall den första sedan jag som väldigt ung blev lurad av min bror till att spela nått jävla bilspel där jag hela tiden råkade köra ner just 80-skyltarna.

Brorsan var här idag.
Av någon underlig anledning kände han sig tvungen att dra fram en massa gamla fotoalbum från när vi var små.
Det tar inte lång tid innan vi kommer fram till när jag fyllde ett år.
Och vad får man se då?
Vid mina bröders födelsedagar var det bilder på dem sittande framför tårtor och fat med cookies.
Men inte när jag fyllde ett inte.
Där sitter jag i min fars knä med en flaska fatöl intryckt i käften, medan pappa har ett ytterst stolt uttryck fastklistrat i ansiktet.
Det ska börjas i tid minsan..

Var ett tag sen jag skrev något nu.
Och jag har efter en väldigt kort disskussion med  mig själv kommit fram till varför.
Jag gör inget.
Inget intressant över huvud taget.
Inget som är värt att nedtecknas.
Det mest spännande jag har gjort sen sist är att kolla upp Doctor Who-böcker på Amazon och därefter kommit fram till att den jag vill ha faktiskt inte är så dyr, £5,24. Alltså typ 62 kr + frakt.

Häromdagen tänkte jag att nu var det dags att dra ut arslet i naturen lite efter ett par dagar av konstant tittande på film och Doctor Who. Lite frisk luft kan ju inte skada nån gång i bland.
Min mor kommer med den lysande idén att jag ska följa med henne och plocka svamp.
She only has herself to blame.
Väldigt överentusiastisk drog jag fram mina gamla jumpadojjer från skolidrotten och dagen till ära öppnade jag ett par språjlans nya grönrandiga strumper, så att jag skulle smälta in i skogen. Man kan aldrig vara för mycket på den säkra sidan. Järvarna kanske tar en.
Efter att bara ha gått ett par meter in i skogen så ropar jag glatt till min mor att jag redan har hittat svamp. Mor tittar skeptiskt mot min upptäckt och påpekar att om jag tar med den hem får jag äta den själv.
Icke godkänd av inspektören, med andra ord.
Skogspromenaden fortsatte i stort sett samma anda. Jag hittade svamp varannan meter medans mor tjurade. Ack, denna avundsjuka. Är det mitt fel att hon inte hittar något?
När jag får syn på ett par ståtliga svampar i en lysande, klarröd färg så slutar min kära mor att ens besvara mina glada utrop.
Här bör tilläggas att hon än så länge inte har hittat en enda svamp.
Jag får då syn på ett par trattkantareller och en ynklig taggsvamp. I am the master of the woods, hittade första ätliga svamparna. (Enligt mor iaf, jag tyckte mina såg fina ut..)
Under dagens lopp plockar jag på mig en hel del trattkantareller, en svampsort som mor inte är vidare förtjust i. När vi senare återvände till civilisationen så hade vi mer trattkantareller än "va d nu e för svamp mor plockar." Vilket resulterade i att hon gav bort allt vi hade plockat till min bror.
En hel dag i skogen bortslösad. En dag som jag kunde spenderat i sällskap med Doktorn och Martha.