Hänt extra

Jag har placerat min blogg i Mönsterås på bloggkartan.se

Going blonde

The return of Blondie.
Införskaffade mig blonderingsfärg idag, så får vi väl se om det blir av att färga det nån gång innan veckan är slut.
Känns som att jag har haft mörkt hår i en hel evighet nu. Har haft flera olika sorters brunt och nu sist svart.
Var egentligen meningen att jag skulle blondera mig när jag färgade håret svart. Vet inte vad som hände. Jag åkte till Kalmar och gick in i affären med inställningen att jag skulle ha blonderingsmedel, för nu var det verkligen dags för ljust hår igen. Länge sen sist. Men vad händer när man når fram till hyllan? Blicken dras direkt till en förpackning som är så långt bort ifrån blond man kan komma. Antar att jag helt enkelt är svart som person, man kanske skulle ta och bli gothare direkt. Get it over with så att säga.♣

Givande disskussion



Jag tror att denna bild talar för sig själv.

Förvirrad

Vet inte varför jag kom att tänka på det här just idag.
Men en gång för länge sen (nej, detta är inte en saga, jag lovar..) så skulle jag skicka ett vykort till en släkting som fyllde år. Min bror fick syn på det och trodde att det skulle skickas till en annan person. Dessa två förväxlade personers namn är väldigt lika, enda skillnaden är att den ena har ett "-dahl" på slutet.
Låt mig illustrera med ett exempel så att alla förstår.
Om den som kortet inte skulle till hette Sven Svensson så hette den andra (eller egentligen den första eftersom det var honom jag började berätta om först) Sven Svenssondahl. Vilket inte är ett trovärdigt namn. Jag vill därmed inte på något vis försöka säga att personer vid namn Sven Svenssondahl inte är trovärdiga, nej, jag är säker på att det går att lita på dom.
Eller jaa, säker är jag ju inte.. Det är väl ungefär lika stor risk för att dom skulle ljuga som för att vem som helst skulle det, skulle jag tro.
Men i alla fall.
Sven Svenssondahl alltså.
Hur kommer det sig att man i Sverige alltid använder namnet Sven när man ska ge exempel på en person? Alla utomlands tror säkert att detta är det vanligaste namnet här. Vilket självklart inte stämmer.
Jag har en svag känsla i mitt bakhuvud som säger mig att Sveriges vanligaste pojknamn faktiskt är Erik. Och Sveriges vanligaste efternamn är Johansson. Alltså borde den här berättelsen handla om Erik Johansson. (Erik Johansson är för övrigt en mer trovärdig person än Sven Svenssondahl.)
Erik Johanssondahl och Erik Johansson alltså.
Men egentligen, varför ska man alltid använda sig av pojknamn när man ger exempel för något? När man ska stava ut förkortningar eller vara utropare på Bingolotto.
Låt oss börja om från början i resonemanget.
Sveriges vanligaste flicknamn är Maria. Detta påverkar på inget sätt vanligheten (förekomsten?) av Johansson som efternamn.
Vid närmare inspektion så är det ju till och med så att Maria är mycket vanligare än Erik, dock inte bland pojkar. Borde man inte då automatiskt använda sig av Maria istället?
Kanske inte, eftersom båda personerna det handlar om i detta fall är män. Fast i och för sig är den ena "lagd åt andra hållet" (om ni vet vad jag menar) och den andra brukar vika upp ärmarna på sin T-shirt och önska att han hade linne på sig.
(Här ska tydlig påpekas att jag inte har den minsta aning om varför han viker upp ärmarna på sin T-shirt, det finns en väldigt stor sannolikhet för att han inte önskar att han hade linne på sig. Eller så gör han det. Nåt av dom är det.)
I alla fall.
Maria Johanssondahl alltså.
Jag har glömt vad jag ville säga med den här berättelsen..

I brist på annat.

Haver designat mig ett nytt rum idag..


Obotlig nörd.

Sitter här i min egen värld och äter mackor och dricker té medan jag lyssnar på Harry Potter and the Prisoner of Azkaban.
Har kommit fram till att jag egentligen är en liten nörd, inners inne.
Och faktiskt längst ute också.
Har alla HPböckerna på både svenska och engelska, har läst dom alla ett antal ggr. Nu ska jag till råga på allt lyssna igenom dom också..
Lägg sedan till det min fascination för Stargate, Star Trek, Battlestar Galactica, Doctor Who osv.
Nörd.
Häromdagen var jag hemma hos min moster och hennes man i stan. Vet inte hur det kom sig, men vi började iaf prata om min morbror som bor i Stockholm.
Varpå jag nämnde att varje gång han är nere på besök så  berättar han att han bor på gångavstånd från Västerlånggatan, bara för att reta mig.
Min mosters man undrar självklart varför detta skulle reta mig.
Svaret är enkelt.
Science Fiction-Bokhandeln.
Tänk att bo på gångavstånd från en av de tre SF-bokhandlarna i Sverige.
När jag avslöjar detta ser han på mig med ett frånvarande uttryck i ansiktet, varpå han frågar:
"Ska du någonsin växa upp?"
Även detta svar är enkelt.
Nej.
Never.
Mogen, nej. Nörd, ja.

Tired..

Sitter här vid 3 på natten och dricker grönt jasmin-té i min Salvador Dali-mugg som jag inhandlade i Spanien.
Har ännu inte fått min lunar att fungera som jag vill, och det hela slutade med att alla mina ändringar försvann.
Bättre lycka nästa gång.
Ska om en halvtimme eller så dra mig iväg till arbetet.
Inser redan nu att jag komemr spendera morgondagen med att vara allmänt trött och frånvarande.
Har inte kunnat sova någonting inatt över huvudtaget.
Jag är nu relativt säker på att det är på grund av mitt té-drickande.
But what to do?
Jag kan ju inte sluta drick té, för då skulle jag ju somna på jobbet..
Jaja..
Sova är för mesar, som jag brukar säga.
Ska ta en clementin.
Om någon undrade.

Bättre sent än aldrig..

Var kattvakt åt min brors ena kisse när han var på Gotland under två veckor.
Han kom hem därifrån i måndags. Samma kväll var han här och hälsade på, utan att ta med sig katten hem.
Flera gånger nu i veckan har han varit här, men utan att ta med sig honopm hem.
Man börjar ju undra..
Fundera på om han verkligen vill  ha sin kisse..
Först idag, nästan en hel vecka senare, kommer han förbi för att hämta hem sin kisse.
Som vanligt kommer alla mina katter+hans kisse för att hälsa på honom när han kommer in genom dörren.
Min bror böjer sig ner för att lyfta upp sin kisse, varpå kissen vänder tvärt och springer tillbaka in i vardagsrummet.
Hahaha..
Han ville inte åka hem.
Det ultimata beviset på att katter trivs bra här.
Hoppas jag iaf..



En hög siameser.


Mina underbara små glädjespridare har tagit en paus i sitt busande och sussar nu sött tillsammans.♥♥

Nyare inlägg
RSS 2.0