Har spenderat de senaste dagarna med att tycka synd om mitt lilla gos för att hon har ont, samtidigt som jag skrattar åt henne för att hon har krage.

Kan inte låta bli att tänka på alla de gånger folk har påstått att det finns många jobb för undersköterskor och Zara, ska du inte utbilda dig, du som har så bra betyg?? Du skulle ju till och med kunna bli läkare.

Tror inte att jag och min skadeglädje skulle bli särskilt långvariga i en anställning på sjukhus.


Lilla Åke-Marit mår iaf relativt bra efter omständigheterna. Hon vinglar omkring med sin krage och sin rakade, drän-satta och sydda bakdel. (Jag ser inte fram emot räkningen..) Ska in i övermorgon för att ta bort hennes drän och sedan nästa vecka igen för stygnen. (Hej då, skatteåterbäringen *vinkar*)

Det underliga är att varken jag eller veterinären vet vad det var som hände. Men huvudsaken är ju att mitt lilla Miffo blir bra igen.

JOOC, kan man stämma en veterinär för kränkning om hon hänvisar till min Tjurkatt som "ett långnäst monster". I resent that, det är bara jag som får förolämpa missfostret.

Och bara för att jag vill roa mig lite mer på hennes bekostnad så tog jag en bild. Jag kallar den "Brunmaskad siames i strut".

Just FYI, hon heter inte Åke-Marit på riktigt..