15 sep, 2009, tisdag.

Jag vill inte åka hem.


Klockan är lite efter 22. Halv 12 imorse checkade vi ut från Blue Star Iskar, övertalade en hotellanställd att förvara våra väskor och irrade sedan runt över halva Sunny Beach i brist på annat. Har letat efter "djur på tråd" och lyckades till slut inhandla en giraff. (Den andra alltså, inte jag.)

Hade det väldigt intressant igår kväll och idag på morgonen när vi skulle packa. Alltid lika spännande att se om man lyckas få med sig allt hem. Min väska är ju i och för sig så överdrivet stor att jag skulle kunna packa med mig en bulgar hem om jag vill. Frågan är bara om jag lyckas övertyga dom om att jag borde få ta med den på flyget. Väskan alltså, inte bulgaren.. Hmm. Jag har ju inte så där jättebra uppfattning, men jag har en svag känsla av att den väger över de tillåtna 15 kilona.. (Återigen pratar jag om väskan, och inte den väldigt ickeexisterande bulgaren.)

Lyckades iaf (relativt lyckat) packa ner alla mina flaskor med vin och sprit bulgarisk vatten som jag tänkte dela ut som souvenirer. Det är alltid lika spännande sedan när man ska packa upp. "Kan det ligga lite gin vatten inrullat i den här tröjan..?"

Det roligaste med packningen var när Sara (äntligen) hade lyckats trycka ner alla sina saker, efter att ha slängt schampo, tvål och handduk för att få plats. "Det gick ju" säger hon och ser nöjd ut. 2 sekunder senare hör man "Helvete! Kudden!" Hehe, skadeglädje är den enda sanna glädjen..

Anyway.

Bussen går härifrån ut till flygplatsen vid 23.15, efter 12 timmar som bostadslösa. Det är otroligt att man inte kan komma på något att göra när man inte har ett hotellrum att sitta i. Jag menar, de andra dagarna fanns det ju hur mycket som helst att göra ute.. Underligt.

---

16 sep, 2009, onsdag.

Antar att den här dagen också borde få vara med, även att vi tekniskt sett inte var i Bulgarien mer än ett par timmar idag. Och det var inte ens meningen, flyget blev 2 timmar försenat. Högljudda klagomål från alla i närheten, men om jag ska vara ärlig så störde det mig inte så där jättemycket. Väl igenom säkerhetskontrollen (efter att ha fastnat efter an tant med en vattenflaska och en doftsprej i metalldetektorn..) inhandlade vi lite dricka och satt och pratade med Monika och Kjell som vi träffade på bergsutflykten. Efter ett tag bjöd bolaget på mackor, första gången jag varit med om det. (Fritidsresor leder över Detur och Ving just nu.)

Hade fått i uppdrag av min vikarie (aka min äldsta bror) att köpa "ett sånt där stort mentos-rör från tax freen" för att han skulle jobba åt mig när jag var borta. Visade sig att de bara hade mint och cola, så det blev vit Toblerone ist. (Vet att han vill ha körsbär.) Passade även på att inhandla tillräckligt med choklad till mig själv för en månad. (A/N: Det är nu mer än 2 månader sedan vi kom hem, och chokladen är inte slut än..)

Lyckades sova bort i princip hela flygturen hem, trotts att jag blev något distraherad av individen i sätet bredvid. (Får man vara så snygg?) Kom till Landvetter vid 5.55. Tog oss något zombie-liknande ner till bagageutlämningen där Sara bara stod och stirrade på sin väska första gången den åkte förbi.. Trött? Lite kanske.

(Btw, min väska vägde 20,8 kg och Saras 24.. Nästan tillåtet.)

Då vi redan innan hade förutsett att vi inte skulle orka med att ta buss och tåg hem så stod vår chaufför 50 meter i från dörrarna och väntade. Perfekt. Sov halva vägen hem och blev sedan informerad om att jag skulle köra.. Då jag inte har suttit bakom ratten på.. öhh.. lång tid..? No idea. Men iaf, var ett tag sedan jag körde, och det märktes också. Lyckades precis backa ut från parkeringen innan jag fick motorstop.. När jag sedan skulle blinka för att svänga ut på motorvägen så råkade jag höja musiken istället.. ("Det gäller att prioritera", tyckte Sara.) Helvetes moderna bilar med alldeles för många spakar.

Under hemfärden upptäckte jag 2 saker som är mindre bra med farthållare.

1. 105 på heltid betyder 105 genom kurvorna också.
2. Sitter man med benen i kors så hinner man knapps bromsa när en traktor bestämmer sig för att köra ut mitt framför en på 90 105vägen.

Iofs ska man väl inte ha benen i kors.. Men hade det varit USA så hade jag stämt traktor-nissen.


Det var allt för i år då. Återkommer nästa år med "Sara & Zaras hissnande äventyr i Nya Zeeland."

Eller inte.

We shall see.