Idag, för precis ett år sedan, var jag på utflykt i Karthago och Tunis i Tunisien. Believe it or not. Har så här i efterhand insett att jag aldrig gav någon vidare utförlig beskrivning av vad vi hade för oss på någon av mina bloggar. Tänkte därför gottgöra det så här ett år i efterhand.. Först kommer (skamlöst kopierat från en av mina andra bloggar) mina första tankar om resan efter hemkomsten.

Start citat.

Jaha, då var man hemma igen efter en vecka i soliga Tunisien, och vad ser man? Det är f*n soligt här med, jag blir så trött.. Kunde väl åtminstone vart snöstorm när jag var borta..

Tänkte att jag skulle (lite snabbt) sammanfatta vad som hände och skedde i landet utan varmvatten. Ska därför sammanfatta varje dag med tre ord.

Onsdag: Flyg, pengar, vatten
Torsdag: Informationsmöte, shopping, bad
Fredag: Akvedukt, Tunis, Karthago (alternativt: Var är Allan? )
Lördag: Bad, korkskruv, pissvin
Söndag: Medinan, posten, vilse
Måndag: El Kentaoui, promenad, bar
Tisdag: El Kentaoui, shopping, bar
Onsdag: Packa, flyg, trafikstockning

Av någon underlig anledning har Tunisienresan lämnat mig med soundtracket till Indiana Jones inbränt i hjärnan..

Slut citat. (10 poäng till den som minns läraren som alltid sa så)

Haha, just det, inget varmvatten. Är det inte lite underligt? De har runt 30 grader varmt utomhus, men de kan för allt i världen inte på något sätt värma upp duschvattnet. Visst, alla behöver väl en ordentlig kalldusch ibland, men man behöver ju inte överdriva.. Iskallt vatten, VARJE dag. Suck..  Och inte nog med det, det var troligen något fel på vår dusch, eftersom att varje gång man hade använt den så var det ett par centimeter vatten över hela badrummet.  Jag tyckte faktiskt synd om den stackars städerskan som fick moppa varje dag, men det var ju inte vårt fel.. Och inte för att jag vill fortsätta prata skit om badrummet, men det luktade så mycket klor där inne att man inte visste vart man skulle göra av sig. Uscha. (Om det är någon besserwisser där ute som känner för att påpeka saker, så kan jag ju göra era liv lite lättare genom att säga att jag antagligen inte menade klor. Inte egentligen. Utan kalciumhypoklorit, men ni vet vad jag menar.)

Eftersom vi reste ospecifierat så bodde vi på något litet hotell mitt i ingenstans, (men förvånansvärt nära "systembolaget") vilket ledde till att man fick ta taxin ut till en väldigt fint (och troligen svindyrt) hotellområde utanför stan för att gå på informationsmöte. Efter många om och men så lyckas vi hitta rätt hotellet, och faktiskt även ett par andar svensakr som letar efter samma möte som vi. Allt som allt tog det väl oss cirka 17 år och 6 dinarer att hitta möteslokalen. Väl där så visar det sig att deras information var precis desamma som den infon man fick på bussen från flygplatsen till hotellet.. Suck. Men men, (och kvinnor, of course) do not dwell on the bad things. Efter mötet lyckades vi haffa en liten trevlig reseledare som bokade in oss på önskat utflykt och även rekomenderade ett tunisiskt vin.

Rätt så snart visade det sig att vi var de enda svenskarna som var intresserade av utflykten i fråga, så därför tryckte de dagen efter in oss i en liten taxibuss tillsamman med ett gäng danskar, med tillhörande dansk guide. Fattade inte ett skit av vad hon sa, men att ha danskar i närheten kan vara lite roligt i sig. Speciellt med tanke på att jag gärna vill tro att jag hör vad de säger, även att jag vet att jag itne gör det. Ledde till en del roliga missförstånd. Som tex när guiden utbrast "Var är min yxa?!" precis när vi skulle in och se ruinerna i Karthago. Varpå hon började leta i alla fickor och sedan gå tillbaka till taxibussen. Dock kom hon tillbaka utan yxa (eller kanske med en riktigt liten en i fickan). Till slut erkände jag underlag och insåg att jag hade hört fel. Yet again.
Bland danskarna fanns en äldre herre vid namn Allan, som reste ensam och var vad jag vill kalla "den ultimata turisten." han var iklädd sandaler&strumpor, khakisjorts, en tisha med "Tunisien" i stora, färgglada bokstäver, khakiväst, en liten solhatt och ett "All inclusive"-armband. Verkade som en genomtrevlig liten farbror. Fast han evrkade leva lite i sin egen värld. Stannade upp och kollade på saker han fann intressanta, gick ibland iväg åt ett helt annat håll än resten av gruppen och var allt som allt lite borttappad på heltid. Vilket ledde till att man hörde "Var är Allan?" ungefär 4-5 ggr i timmen. Otroligt roligt. Efter ett atg började Allan själv inse att han var lite väck, men ändå skrattade han bara muntert varje gång vi stanande och roppade på honom som om han vore våran lille hundvalp.Allmätn skön var han, Allan.
Vid dagens slut så åkte vi till samma hotellområde som vi hade fårat informations möte i för att släppa av danskarna innan vi åkte hem till oss. (Hm, varför lät det plötsligt som om att chauffören och guiden bodde hos oss?) Danskarna klev ur och stängde dörrarna till taxibussen, stod utanför ett tag och samtalade med guiden och började sedan gå in till sina rum. Vi sitter snällt kvar och väntar på att få åka hem då man hör en dämpad, dansk röst utifrån: "Var är Allan?" Tro det eller ej, han satt kvar i ett hörn av taxibussen och såg hur nöjd ut som helst innan guiden kommer och frågar om han inte ska kliva av. ♥ Allan ♥ Han var för rolig. Möjligen lite senil, men det gör inget.

Lördag: Oooh, the story pf the tunisian wine and the corkscrew. =D Vi hade, nån dag innan, lyckats (efter att ha ränt runt i 3 år och letat) lyckats inhandla vinet som vår reseledare rekomenderade. När vi väl hittat affären som sålde alkohol så visade det sig att den syntes från våran balkong, men vem tänkte på att se efter när det är så mycket roligare att ränna 5 varv runt starndpromenaden.. Hmm.  Host. Host. Anyway. Kan inte glömma uttrycket i Saras ansikte när hon sitter på sin säng, tar tag i vinflaskan, river(med en rovdjursaktig glint i ögonen) av pappret över korken, och sedan faller det.. Hon ser först lite förvånad ut, sedan inser hon att hon inte borde vara förvånad, eftersom det är så självklart. Hon får för en sekund något hoppfullt i ögonen när hon vänder sig till mig men inser snabbt att it´s a lost cause. Hon ställer ändå frågan. "Har du en skruvkork?" Attans. Vi har köpt vin, men hur hade vi tänkt öppna flaskan? Inte vidare genomtänkt.. Man kan inte låta bli att skratta åt sig själv ibland.. Tog oss ett par dagars letande, (inklusive ett minnesvärt ögonblick när Sara skulle förklara för ett affärsbiträde vad en "corkscrew" var..) men sedan lyckades vi lokalisera en. Och vad får man veta då? Efter att ha letat som satan efter först "Systembolaget" och sedan en korkskruv? Vinet smakar skräp. Ärligt, jag överdriver inte, det var det äckligaste jag någonsin har haft i min mun. Hm, ok då, lite kanske jag överdrev. But the point still stands, det var fanimej inte gott. Varpå vi organiserar lite vinpoker för att bli av med skiten. Pokerproffs som man är, hehe, så vann man mest hela tiden. Vilket ledde till en väldigt övertrevlig Sara.. Att vi sedan bestämde oss för att gå ut på kvällen var nog egentligen inte så bra..

Resten av dagarna var lite mer som "normala" semesterdagar: Inhandlande, skrivande och skickande av vykort. Promenader under den gassande solen. Tunisisk öl och Cuba Libre. Bad i de otroligt roliga vågorna i Medelhavet. Zara som blir överlycklig av att se ett citronträd.

Och så Indiana Jones förstås. Brought to you by "Hummer". Hehe..

There you have it then.