Halvvättern aka 150km tortyr.
Halvvättern 12 juni, Motala.
Tillåt mig att illustrera.
Tillåt mig att illustrera.
- Fryser, fryser, fryser.
- Ska ni fika nu? Mesar. *trampar förbi*
- Vem i helvete har ställt ett berg här? *får hjärtinfarkt*
("Omberg. Banans högsta punkt 180 möh. Njut av utsikten!") - Mummel. Jag vill se att det är en lika stor nerförsbacke på andra sidan.
- Wiiiiie, nerförsbacke.
- Blåbärssoppa, släta bullar och bananer. Nice. Snattar med mig 2 bananer innanför tröjan, för jag behöver dom nog på vägen.
- DAMN, tappade min banan!
- What? Om det var jag som la en banan mitt på banan? Neeej. *oskyldig* (banan på banan, haha..)
- Kan inte hela banan se ut så här? Trevligare cykelväg får man leta efter.
- Heda kyrka, snyggaste kyrkan på länge.
- Toalettbesök i Rök. (Ärligt, stället heter så.)
- Tur att jag inte har planerat några barn. Större sadel till nästa år?
- Ska man fika..? Eh, va fan. *trampar*
- Jävla backar, köp en ångvält. Skulle gjort sällskap med folket som gick uppför Omberget så de skulle orka med slutet.
- Nu. Nu måste det väl fan vara slut snart?
- Målgång och medalj. Man tackar, peka på gratismaten.
Vägen över Omberget.
Förvånansvärt bra bild för att vara tagen från cykel med mobil.
(För övrigt ända stället utan motvind, då vägen var omgiven av skog.)
Förvånansvärt bra bild för att vara tagen från cykel med mobil.
(För övrigt ända stället utan motvind, då vägen var omgiven av skog.)
Man ser Vättern lite i bakgrunden, va? Skulle ta på den "vackra utsikten" med just där träden var fällda så man såg sjön så hade jag ju inte kameran framme.
Depå Vida Vättern, 65<>85km. Det tar sig.
"Give us the blåbärssoppa.!"
De bjöd på mat efter målgång. Det var inte gott så jag kompenserade med att ta 3 kakor till mitt te. Och sen 2st till när jag gick.
