Bulgarien, Dag 1.

8 sep 2009, tisdag.

Klev upp oförlåtligt tidigt idag för att hinna få i mig lite koffein och packa färdigt innan vi skulle hämta Sara i Fliseryd vid 20 i 11. "Kära Mor" var oerhört lättad över att hon inte behövde köra oss ända till flygplatsen denna gång, ist tog vi tåget från Kalmar. Efter en händelselös resa (det mest dramariska var när Sara spillde vatten i skrevet..) anlände vi till Borås. Här skulle vi då "vänta" i nästan 1 timme innan flygbussen gick till Landvetter. Jag sätter "vänta" inom situationstecken eftersom det inte blev så värst mycket väntande. När vi väl hade irrat runt över hela Borås (slightly overstated) för att hitta hållplatsen där bussen stannade så var det inte så värst mycket tid kvar. Trots att vi inte stod vid hållplatsen så länge så hann vi se minst 14 bussar som var på väg till Viared. Underligt. Måste vara trevligt där, eftersom det är sån otrolig efterfrågan på resor dit.

Anyway.

Var framme vid Landvetter lite efter 17, och tog då välbehövlig té-paus. Var tvungen att beställa mitt té 2 ggr, eftersom försäljerskan bara glodde på mig första gången. Hon ursäktade sig med att hon trodde jag hade sagt "hej". Vilket är lite underligt eftersom jag faktisk sa "hej" innan jag beställde té första gången..

Vi var där så tidigt så de bemannade incheckningsdiskarna inte var öppna. Men efter ett tag (och lite hjälp från en vänlig flygplatsanställd tant) så lyckades vi skriva ut bagagelappar, checka in och ta oss igenom säkerhetskontrollen. För en gångs skull fastnade jag inte ens i metalldetektorn.

*3 timmars flyg till Burgas*

Står och väntar på väskorna, ser en som är likadan som min. Lägger märke till att det inte finns något hänglås på väskan, så jag tar den inte. För då är den ju inte min. Eller? Jomenvisst, självklart är den det. De jävla utvecklingsstörda bulgarerna har brutit upp hänglåset.. Varför, undrar jag bara? Om de vill kolla en väska får de väl för helvete ropa upp mitt namn i högtalaren så att jag kan låsa upp den. Jag blir så trött ibland.

*take a breath and calm the fuck down*

2 sekunder efter att man klev ut genom dörrarna från bagageutlämningen träffar vi Johan, världens härligaste reseledare. "Ni måste vara Sara och Zara" säger han när vi påpekar att vi inte vet var vi ska bo. "Sunny Beach", fortsätter han, "Hotell Iskar, ett 4stjärnigt hotell där vi även har ett av våra Service Center, vilket innebär att det alltid finns någon av oss i närheten om det är något." (Schizofren, mycket?)

*transfer, incheckning, whatever*

Blue Star Iskar. Nice. Bor på 5e våningen. Har bord, hörnsoffa och till och med kök i vårt rum. Lr jaa, kök och kök.. Kylskåp, kokplatter och lite iaf. Känns ju inte som om att vi kommer laga mat här ändå. Klockan är nu 20 över 3 på morgonen, och i vanliga fall skulle jag ha klivit upp för att gå till jobbet nu. Lagom. Och så ska man vara vaken och presentabel imorgon kl 11 för att gå på informationsmöte. 

Off to bed then.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0